Vem är framtiden.

Jag tittar, lyssnar, läser, jag lever. Jag tänker och idag vill jag skriva. Att det finns vissa specifika saker som jag trott skulle förändras när jag bara fyllt 30. Vissa ord, bemötanden, förutfattade meningar, vissa situationer som jag trodde att jag kunde lägga bakom mig efter 30.
Men de här åren sedan jag fyllde 30 år har det gått upp för mig att det var min förhoppning, min tro, min önskan.

Det handlade inte om min ålder utan om att det kön jag föddes i, om min uppväxt, min kultur, min omvärld, om att vara kvinna.
Det kommer inte att förändras för att jag blir äldre, det kommer att förändras först när våra värderingar och perspektiv vidgas. Förändras. Förnyas.
Vår teknologi är modernare än någonsin ändå är våra värderingar och normer kvarlevor från 1700-talet.
”Tänk förr opererade man bort revben på kvinnorna! Usch tänk hur det var!”
-Så säg mig, hur är det nu? Vilket pris betalar vi idag? När människor lever med sms lån för skönhetsoperationer.

“Tänk förr stenades människor på torget, usch så det var”
-Så säg mig hur är det idag, Kallar kvinnor varandra slampa? Misshandlas homosexuella av andra män?

”Tänk hur kvinnor behandlas i krig! Usch tänk hur det är!”
-Så säg mig är det bara där? Eller var det inte i en trappuppgång nära oss som en kvinna nyligen våldtogs av en grupp män?
Vad i vår mänskliga mekanism gjorde att ingen av de männen plötsligt vaknade upp och sa stopp?!

Det pratas om ”kvinnorna” och ”männen”

-Så säg mig, vilka är dem då?

För om någon av oss skulle bryta samtalet om köksrenoveringar på nästa adventsmingel och fråga: har du någon gång känt dig tvingad, hotad eller utan val i en intim situation? Har du blivit utsatt för sexuella övergrepp eller sabotage av din integritet?

Så lovar jag dig, att några av dem sitter där i ditt kök.

För kvinnorna och männen dem är vi. Det är vår syster och bror, vår kollega, våra barn, våra föräldrar, våra vänner och våra grannar. Det är du och jag.

Efter att jag fyllde 30 har jag har jag fått upplevelser som jag aldrig vill berätta om för mina barn. Det finns saker som jag inte vill prata med dem som älskar mig om, för jag vill inte att det ska göra dem illa.
Och när jag tänker på mina barn så handlar det inte bara om mig utan om den värld jag önskar att jag kunde ge dem!

Jag önskar att jag kunde göra mer, jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och gått ut genom dörren. Vad kunde jag sagt, vad kunde jag gjort.
Vad gör jag av morgondagen?
-Så säg mig, ska jag ge upp? Ska jag ligga kvar i sängen alla mina dagar?
Eller ska jag ta chansen varje gång jag får öppna munnen för att prata? Ta chansen att låta orden spegla mitt hjärta. Ska jag ta chansen varje gång jag möter en människa, att dela med mig av ett leende.
Ska jag ta chansen att inse att om jag får vakna imorgon så är jag framtiden.

Sanningen är att alla dina ord räknas. Vi kan inte gömma oss bakom politikerna, presidenterna och dem som har flest följare.
För våra barn är vi sanningen, världen, rösten. För våra vänner är vi omvärlden, tryggheten, känslan av hemma. Du är inte bara.. Du är 100%.

-Säg mig, vad är alla människors lika värde för dig? Inkluderar du dig själv? Ger du dig själv plats? Tar du möjligheterna som ges dig, eller tänker du att de tillhör någon med en annan färg på håret, en annan ålder, ett annat kön, andra skor, som bor i ett annat hus? Låter du ditt hjärta slå för det du tror på? Ger du andra den möjligheten?

Det handlar om att våga vara din allra bästa version av dig själv idag, släppa hur förväntas jag vara, våga vara ditt hjärta och ditt andetag.

Våga lita på att jag skulle vilja hjälpa dig när än du behöver, precis som du vilja hjälpa mig när jag behöver.

Jag önskar att varenda människa i världen kunde få känna tillit! Till sig själv och sin omvärld. Låta människor Sluta vakna varje morgon i försvarsställning och sluta ge igen för något som aldrig hänt.

Det är vår rädsla som ständigt försätter oss konflikt, i våld, som gör att offer för våld blir nya förövare.

Om jag kunde ge världen en timeout skulle jag säga:

Släpp garden min vän. Du är ditt hjärtas slag, ditt andetag och långt mer än vad som får plats i din kropp.2016 Iphone Hannah 1589 (2)

Att dela drömmar

Att dela sina drömmar kan kännas sårbart och utlämnande. Men att dela drömmar med sina nära och kära kan både skapa starkare förtroende, tillit och öka kraften att nå målen.
IMG_7088
På sista tiden har jag tänkt mycket på hur jag ska nå mål och kunna göra förändringar som jag önskar.
Att göra samma sak dag för dag, månad för månad kommer på sikt att fortsätta ge samma resultat, så vad är jag beredd att förändra i strävan efter det jag önskar.

Jag inser också att mina barn är så stora (9 och 13) att jag kommer att jobba i motvind om vi missförstår och därav motarbetar varandra men att vi med gemensamma krafter kan nå längre, med förståelse och insikt om varandras behov och mål.

I lördags efter frukost rullade jag ut julklappspapper på bordet med vita baksidan upp och ritade en mindmap.
I cirklarna stod t.ex. Tycker om att göra, viktigt i livet, mår bra av, osv.

Jag började skriva sådant som är viktigt för mig som bra mat, vänner, träna, kunna bidra, göra meningsfulla saker, frisk luft. Barnen började fylla på.

Mitt mål var ju inte att kartlägga deras tankar utan att se om våra olika tankar och idéer rymmer samma värden för livskvalitet.

Jag hade också ställt några frågor till dem på tu man hand under dagarna innan eftersom de inte alltid släpper fram varandra helt när vi är alla tillsammans.

Det jag märkte var att även om vi uttrycker oss olika i sakfråga som att den ena önskar att kunna ha en häst och den andra önskar en hund så uttrycker båda närhet till en miljö som även jag önskar.
Även om den ena uttrycker ”att få vara för mig själv och göra det jag vill, träffa mina vänner”, och den andra ”att hoppa studsmatta och leka med kompisarna” så är det samma behov som jag skulle beskriva som mina med orden känsla av frihet, kreativitet och gemenskap.

När jag kunde knyta ihop våra bilder under ett tak kunde vi se ett gemensamt mål, att vissa delar redan finns och vissa delar finns i en framtidsvision. Jag bad dem då att fundera på vad vi är beredda att satsa och förändra för att få nya resultat.

Som vuxen är det lätt att alltid vilja ge svar och känna ansvaret av att kunna lägga fram stadiga strategier och lösningar. Men ju äldre jag blir och ju äldre människor jag möter desto mer uppskattar jag kreativitet och lärande, och jag inser att jag kommer nog aldrig att sluta att bli frustrerad heller men kanske i en annan skala.

Jag tror att det är rätt att bjuda in även våra barn i insikten om att man alltid, även som vuxen kan hitta nya perspektiv.

Visst att det kan kännas sårbart att öppna sitt hjärta till och med för den som står en närmast, samtidigt tror jag verkligen att det stärker vår tro på oss själva att säga vad som är viktigt för oss och stå för det.
Jag tror också att vi ofta hittar samhörighet genom att upptäcka att olika förmågor och beteenden uttrycker lika behov. Jag tror dessutom att vi kan hjälpa varandra att behålla styrka, mod och tillit till att nå våra mål om vi tillåter varandra att få bidra med kraft och motivation när vi behöver.

Våga dela dina leenden och ge dig själv tillåtelse att glädjas av andras, att ta emot kärlek ger någon annan möjlighet att få känna glädjen i att ge.
Och jag lovar, du är värd allt!

Rädslan för att misslyckas,

när försvinner den?

Tar den slut?

Som barn trodde jag att jag skulle vakna upp en morgon och vara vuxen, bara veta.

Eh, inte riktigt så blev det.

När min mormor blev sjuk och skulle opereras var hon jätte nervös. På SöS, mitt jobb, mitt varjedag, men en plats främmande för henne och där hon inte ville vara, såg jag hennes rädsla, något jag aldrig tidigare sett hos henne. Jag kände hennes fjärilar i magen, hennes klump.

Jag insåg att vi har samma spektrum av känslor och utmaningar livet ut och det ända vi kan göra är att hitta förhållningssätt.

Men så vaknar jag idag och frågar mig åter hur jag får bukt med rädslan att misslyckas. 33 år och inser att de där gymnasiebetygen var inte så dåliga, tänk om jag kunde hojta det tillbaka i tiden, då jag gick i trean och överväldigades av rädslan för misslyckande. Och den där killen jag slutade träffa för att, ja slippa rädslan av att han skulle göra slut, han gillade ju faktiskt mig. O de där gångerna då jag tänkt stanna hemma för jag har nog inte övat tillräckligt, och så blev det jättebra ändå. Sånt jag skulle ropa 15-20 bakåt i tiden om det gick, är lika svårt som viktigt att faktiskt påminna sig om idag.

Att bli medveten om sina mönster är en förutsättning för kunna välja att bryta eller behålla dem, men likt förbannat är det så sjukt jobbigt att bryta. Att avbryta den där lilla rösten i huvudet som maler “men tänk om det inte blir bra nog, tänk om ingen blir nöjd, tänk om han inte svarar, tänk om jag känner mig… dum!…”  Och?!

Att det ska vara så svårt att avbryta och tänka “WTF Ja, tänk om det blir typ asgrymt och det bästa jag gjort!!”

Men att vara modig har aldrig betytt att slippa vara rädd, i stort och smått handlar det alltid om att låta modet att brinna för det som är viktigt vara större än rädslan! Och när vi övervunnit hindret blir nästa utmaning att våga känna stolthet. För så jobbar ju livet, knåpar ihop utmaning efter utmaning, små (och stora) uppgifter för att vi ska kunna bli klokare och starkare.

Så var var jag? Jo, tisdag 12/9 släpp oron och fokusera på uppgiften!

Det, är som att stå på huvudet, för det är först när jag inser att jag kanske ramlar och att det är OK, som jag hittar balansen.

Vad är styrka, balans och rörlighet?

Ibland påminns jag lite extra om vad träning betyder för mig, att träningen har en direkt fysisk vinst och hur stor den är. Som en dag i sommar då jag äntligen åkte och köpte däck. Lite kvickt skulle jag gå ner i källaren och hämta sommardäcken.

Jag frågar mig, vad styrka egentligen är?
För mig är det möjligheten att kunna använda min kropp till det jag behöver när jag behöver det.

Jag parkerar så nära väggen att jag får kliva ut på passagerarsidan för att inte stå i vägen för någon, och tänker att även fysisk rörlighet är fint ibland.
När grannen ska köra förbi frågar jag ursäktande men glatt ”Visst kommer du förbi?” Och då han mycket surt svarar ”Ja, men det här var väl inte något bra ställe att parkera.
Ja. Då, får jag verkligen fråga mig, vad styrka, balans och rörlighet är?!
Jag svarar glatt, ”nej det är det inte, jag tänkte naturligtvis inte parkera på uppfarten hela dagen utan bara medan jag lastar in mina däck.”
Han gör utan att titta tummen upp ut genom fönstret och kör vidare.
Min hjärna bubblar men jag frågar mig hur jag kan använda energin, parera min irritation.

Jag tittar på min son och säger ” tänk om grannen valt att fråga mig om jag behövde hjälp istället, det hade verkligen underlättat, det kan vi minnas för att bli bättre människor.” Han nickar.
Jag lastar in det sista däcket och trycker in en cykel ovanpå och sen åker vi.
Varje nu är ett andetag långt.

, när jag var i tvättstugan träffade jag en farbror. Han kom in med sina ikeakassar fulla med tvätt på rullatorn.

Vi började prata och han berättade att han bor i trygghetsboende i huset framför mitt.
Det var fantastiskt bra sa han, att kunna få hjälp inom 20 minuter om han ramlar och att det finns en timer om han glömmer att stänga av spisen.

Men så sa han att han var så tacksam över ett kunna klara sig själv med tvätt, matlagning och hygien “det är det som håller mig vid liv!”

”Jag hade hemtjänst förut, men då blev jag bara sittande. Jag gick upp från 68 till 77 kg och allt satte sig här” han pekar på sin mage. Så klappar han sig på magen, ler och säger ”Men nu ser du ju, den är borta.”

”Och så har jag en så bra läkare” fortsätter han.
”Istället för att ge mig massa mediciner så har hon gett mig den här”
Han drar bak sin kofta och visar en stegräknare. ”Så säger hon att jag ska gå 5000 steg om dagen.”
Han ler stort. ”Så Då förstår du vilken bra läkare jag har!” Han nickar.
Jag ler, jag känner mig tacksam över det här korta mötet som just skiftat mina tankemönster och jag säger ”Tack, det var verkligen fint att jag fick dela ditt perspektiv!”

Styrka kan vara att kunna göra det man alltid gjort, balans att se sina begränsningar och rörlighet att hitta nya vägar, gå tillbaka och prova igen.
Oavsett vardag eller fest, sommar eller höst så möter vi olika utmaningar som i stunden kan kännas onödiga och oändliga, men som på sikt gör oss starkare, stoltare eller klokare än innan.

Det yoga betyder för mig i vardagen, är det lilla mötet jag har med mig själv på mattan som lägger grunden för mig att hålla fötterna på jorden, huvudet kallt och blicken ljus.
De stunder som ger dig extra kraft i vardagen hoppas jag att du ger gott om plats åt.

Welcome light

welcome-light
I sense the spring 😉

Det är skönt att ha någon att bolla med, någon som hjälper en att vidga sitt perspektiv. Men ibland är det så enkelt att man bara behöver höra sina egna tankar.
Ja, för samtidigt inser jag hela tiden att om jag bara lyssnar inåt så har jag svaren för det mesta, det är bara så himla enkelt att fastna i att tro att livet ska vara någon svår formel som man ska lista ut och att det ska finnas ett rätt svar mot ett facit- funkar inte så. It simply is.

Låt ögat se

Black-and-White-wave (aron chang)

Du kom och du såg

 Du kom och jag såg

Ljus och mening i allt som är

Allt som är. Är det som ska

Utan kamp kan kärlek flöda

Fri

Jag släpper in dig och jag låter dig komma med den kraft och energi som du har att ge

För det möte vi har var ämnat att ske

Bortom tanke och ord, större än så

En plan som rymmer större vidd än dagar som måndag och fredag, almanacka eller urtavla.

För Allt som är. Är det som ska och det vi ser är det ljus som ger oss svar.

Vad som är rimligt i en hjärna som vill tänka

Ser inte proportioner som universum vill skänka

All kraft som du får som du försöker att förstå gör det den ska, ger det du ska ha

Låt ditt öga se och ditt hjärta visa

Låt din luft bli klar stå stark  på öppet hav

Seglande och lätt blir du varm av minsta fläkt. När vinden blåser stark har du värme överallt

Var stark och vet att du är trygg, en hand finns alltid på din rygg. Varm oändligt god, som vet att du är nog

Stadig och med kraft lätt och magiskt fast

Stora och de små alltid är det så.

Du är där du ska vara, vänta och låt det ske bara.

Tack!