Jag tittar, lyssnar, läser, jag lever. Jag tänker och idag vill jag skriva. Att det finns vissa specifika saker som jag trott skulle förändras när jag bara fyllt 30. Vissa ord, bemötanden, förutfattade meningar, vissa situationer som jag trodde att jag kunde lägga bakom mig efter 30.
Men de här åren sedan jag fyllde 30 år har det gått upp för mig att det var min förhoppning, min tro, min önskan.
Det handlade inte om min ålder utan om att det kön jag föddes i, om min uppväxt, min kultur, min omvärld, om att vara kvinna.
Det kommer inte att förändras för att jag blir äldre, det kommer att förändras först när våra värderingar och perspektiv vidgas. Förändras. Förnyas.
Vår teknologi är modernare än någonsin ändå är våra värderingar och normer kvarlevor från 1700-talet.
”Tänk förr opererade man bort revben på kvinnorna! Usch tänk hur det var!”
-Så säg mig, hur är det nu? Vilket pris betalar vi idag? När människor lever med sms lån för skönhetsoperationer.
“Tänk förr stenades människor på torget, usch så det var”
-Så säg mig hur är det idag, Kallar kvinnor varandra slampa? Misshandlas homosexuella av andra män?
”Tänk hur kvinnor behandlas i krig! Usch tänk hur det är!”
-Så säg mig är det bara där? Eller var det inte i en trappuppgång nära oss som en kvinna nyligen våldtogs av en grupp män?
Vad i vår mänskliga mekanism gjorde att ingen av de männen plötsligt vaknade upp och sa stopp?!
Det pratas om ”kvinnorna” och ”männen”
-Så säg mig, vilka är dem då?
För om någon av oss skulle bryta samtalet om köksrenoveringar på nästa adventsmingel och fråga: har du någon gång känt dig tvingad, hotad eller utan val i en intim situation? Har du blivit utsatt för sexuella övergrepp eller sabotage av din integritet?
Så lovar jag dig, att några av dem sitter där i ditt kök.
För kvinnorna och männen dem är vi. Det är vår syster och bror, vår kollega, våra barn, våra föräldrar, våra vänner och våra grannar. Det är du och jag.
Efter att jag fyllde 30 har jag har jag fått upplevelser som jag aldrig vill berätta om för mina barn. Det finns saker som jag inte vill prata med dem som älskar mig om, för jag vill inte att det ska göra dem illa.
Och när jag tänker på mina barn så handlar det inte bara om mig utan om den värld jag önskar att jag kunde ge dem!
Jag önskar att jag kunde göra mer, jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och gått ut genom dörren. Vad kunde jag sagt, vad kunde jag gjort.
Vad gör jag av morgondagen?
-Så säg mig, ska jag ge upp? Ska jag ligga kvar i sängen alla mina dagar?
Eller ska jag ta chansen varje gång jag får öppna munnen för att prata? Ta chansen att låta orden spegla mitt hjärta. Ska jag ta chansen varje gång jag möter en människa, att dela med mig av ett leende.
Ska jag ta chansen att inse att om jag får vakna imorgon så är jag framtiden.
Sanningen är att alla dina ord räknas. Vi kan inte gömma oss bakom politikerna, presidenterna och dem som har flest följare.
För våra barn är vi sanningen, världen, rösten. För våra vänner är vi omvärlden, tryggheten, känslan av hemma. Du är inte bara.. Du är 100%.
-Säg mig, vad är alla människors lika värde för dig? Inkluderar du dig själv? Ger du dig själv plats? Tar du möjligheterna som ges dig, eller tänker du att de tillhör någon med en annan färg på håret, en annan ålder, ett annat kön, andra skor, som bor i ett annat hus? Låter du ditt hjärta slå för det du tror på? Ger du andra den möjligheten?
Det handlar om att våga vara din allra bästa version av dig själv idag, släppa hur förväntas jag vara, våga vara ditt hjärta och ditt andetag.
Våga lita på att jag skulle vilja hjälpa dig när än du behöver, precis som du vilja hjälpa mig när jag behöver.
Jag önskar att varenda människa i världen kunde få känna tillit! Till sig själv och sin omvärld. Låta människor Sluta vakna varje morgon i försvarsställning och sluta ge igen för något som aldrig hänt.
Det är vår rädsla som ständigt försätter oss konflikt, i våld, som gör att offer för våld blir nya förövare.
Om jag kunde ge världen en timeout skulle jag säga:
Släpp garden min vän. Du är ditt hjärtas slag, ditt andetag och långt mer än vad som får plats i din kropp.








